Så här i Europa League-tider kan det vara värt att påminna om Simon Forsén.
MFF-målvaktslöftet som kastades in på bänken i tre Europa League-matcher 2011 bakom en smärtplågad Johan Dahlin.
Idag har “Greven” tvingats lägga målvaktshandskarna åt sidan – istället är han ideellt arbetande sportchef i 100-årsjubilerande Åkarps IF.

Några timmar efter en juniormatch med U19-laget 2011 ringde Mats Engqvist, ungdomsansvarig i MFF, upp Simon Forsén.
– Simon. Förbered dig på att det kommer att ringa en del kvällstidningar. Du är uttagen i A-lagets Europa Leaguematch mot Metalist.
En då 18-årig Forsén tappade hakan.
– Jag fick en stor klump i magen direkt. Det kändes orimligt att gå från juniorlagsfotboll till Europa League utan att passera allsvenskan, som då var min stora dröm. Och mycket riktigt, några timmar senare började telefonen att ringa…

Bakom Johan Dahlin fanns bara några dagar tidigare både Dusan Melicharek och Dejan Garaca. Men då den förstnämnde lämnade laget och den senare skadade sig så stod U19-målvakten Simon Forsén först i turordningen. Simon ”Greven” Forsén blev reserv bakom Johan Dahlin när Malmö FF möte Metalist Charkiv (Ukraina).

Simons satsning hade inletts på allvar som tolvåring, efter att ha inlett karriären i Staffanstorp och Husie.
– Satsningen var enormt hård. Jag blev förstemålvakt i 93-årgången och spelade efter hand upp mig i både U19 och U21-laget i MFF. Jag tillhörde fotbollsakademin och förstod tidigt att där fanns någonting att hämta.
Sammanlagt blev det tre bänkmatcher med A-laget, hemma och borta mot Metalist.
– Och så var det en till… Hur var det nu. Jag tror att det var Austria Wien borta. Ja, så var det!
Mmmm. Det är tufft att hålla reda på alla Europa League-matcher i karriären..?
– Haha. Eller hur? Jag minns att Dahlin hade rejäla smärtor inför Metalistmatchen borta och då var det inte långt ifrån att man fick chansen.
– Det var en häftig tid. Helt plötsligt kom man i kostym till matcherna och jag förstod på allvar då att det var till den platsen i livet man ville komma en dag. Jag hade tur att få vara med om det tidigt och det gav enorm motivation.

Forsén beskriver sig själv som en liten målvakt som aldrig varit med i U-landslag eller ens Skånelaget. Ändå firade han stora framgångar som en del av 93/94-årgången med bland andra Filip Helander, Johan Hammar, Pawel Cibicki, Filip Pivkovski , Tobias Lewicki, Dino Islamovic, Simon Kroon och några till.
Efter Europa League hade han ett år kvar med U19 och U21-lagen och satsningen mot A-laget fortsatte.
– Sedan kom Robin Olsen och vi körde ihop en hel del under ett år. Jag hade kommit upp mig rätt fort.
Men. För som ni förstått kommer ett “men”. Plötsligt förändrades allt i ett hammarslag.
– Vi hade precis åkte ur i semifinal i SM när jag kallades in på Engqvists kontor och fick beskedet att jag inte fick förlängt kontrakt. Jag hade sett många spelare gå därifrån med tårar i blicken efter att ha tvingats lämna – och nu var jag en utav dem. Det var tungt.

Livsomställningen påbörjades direkt.
– Plötsligt fick jag fundera på att skaffa ett kneg. Jag fick ett deltidsjobb på Statoil i Vintrie och avvaktade lite med fotbollssatsningen.
Hur var det? att gå från en elitfotbollssatsning med MFF till att kränga kexchoklad för 20 spänn på en mack?
– Äsch, det var bara att hugga i som vilken annan knegare som helst. Samma vinter ringde Olof Persson och frågade om jag ville vara med på deras storsatsning i Höllvikens GIF i division tre. Och du vet, när Olof Persson ringer tackar man inte nej…
Vad hände i Höllviken?
– Först och främst var det var en stor omställning med fokus på A-lagsnivå. Det började bra, men jag fick en lårskada på försäsongen som förstörde hela året. Det tog ett drygt år att läka och sedan skulle jag försöka peta Markus Eskilsson säsongen efter, en djäkligt vass målvakt. Det gick sådär och i samband med det rann satsningen ut. Mina axelproblem som jag haft länge blev också för svåra.

Plötsligt hörde Åkarp av sig. Mladen Blagojevic frågade om han var intresserad av att börja om på ny kula.
– “Division fyra!?” tänkte jag först skeptiskt. “Nu går det bara nedför”.

– Men va fan, jag åkte dit och trivdes så djäkla bra direkt. Det blev tre år där innan axeln ställde till det. Efter att ha klarat mig undan med kortison och tabletter var jag tungan att operera mig för att kunna spela vidare. Då kände jag att jag ville ha en annan roll.
– Klubbens målvaktstränare slutade och jag kände att det var någonting för mig. I somras lämnade han målvaktstränanarsysslan (tillfälligt?) och fyllde en annan lucka i föreningen – som sportchef.
Ah, så du är en Daniel Andersson i miniatyr?
– Nja, nästan…. Jag är sportansvarig och har hand om alla lag i föreningen, såväl pojkar som flickor. A-laget tar mest tid, men det gäller att hålla ihop helheten och få Åkarps IF att växa. Klubben har haft en svacka i flera år, men har ökat med fler lag på sistone och vi startar damlag i år, säger Forsén som till vardags arbetar som kundansvarig säljare Derome, leverantörer av byggvaror.

Du är bara 26 år. Kommer du att dra på dig målvaktshandskarna igen någon gång?
– Hjärtat säger ja. Hjärnan säger nej.
Är du bitter över ditt öde efter att ha varit och sniffat på den europeiska fotbollseliten?
– Nej. Jag är däremot väldigt glad för att jag lyckats hålla mig kvar inom fotbollen. Jag har följt Malmö FF hela mitt liv och har fortfarande lite kontakt med både spelare och ledare. Det för inga hard feelings från min sida, det är ju så här fotbollsbranschen fungerar.

Hur ser det ut inför 2019 i Åkarps IF?
– Året ser väldigt spännande ut med en mycket bred trupp och många duktiga talanger. Åkarp fyller 100 år i år vilket gör det extra spännande. Vi är en förening som både fostrar talanger och tar hand om dem som tidigare varit på en hög nivå och alla är lika mycket värda.
– Inför i år ändrade vi en del kring det kontraktsmässiga i truppen. Vissa spelare hade varit mer värdefulla än andra i klubben, men inte presterat därefter. När jag tog över som sportchef ville jag att alla skulle vara lika mycket värda. Nu har vi en helt annan harmoni där alla har samma villkor oavsett vad man heter.

Vem står i mål?
– Victor Ringdahl, också en med Malmö FF-historia (konkurrerade med Sixten Mohlin). En liten rapp målvakt som hade kunnat spela högre upp i serierna, men lyckligtvis har valt att stanna. Det är en dominant herre som styr och ställer och håller ihop allting.
Hoppas att han håller hela säsongen då, eller lever du ständigt i stand by-läge?
– Han håller nog. Jag gör knappast comeback i år, även om man aldrig ska säga aldrig.

Christoffer Ekmark